Cloudberryfield: Små små fågelungar.

Jag ær inte den typen av mænniska som låter naturen ha sin gång. Det ær inte min stil. Kan man hjælpa hj|ælper man. Så mycket som mænniskan førstørt før djuren så ær det kanske på tiden att vi førsøker ge något tillbaks.

Igår hænde det som inte får hænda om man ær en kråkfamilj. Av någon anledning ramlade 3 små kråkungar ur sitt bo. De hamnade på vår græsmatta. Den størsta av de små liven klarade att hæmta sig efter olyckan och fløg upp och satte sig i vår bjørk. De andra 2 satt olyckliga kvar på græsen. Den minsta hade skadat benet och klarade inte av att gå.

Eftersom Animal Planet ær min favoritkanal har jag fått en del bra info om hur man kan ta hand om fågelungar. Så jag tog en pincett och lite av Dylans hundmat och lyckades faktiskt få dem att æta lite.

Då grannarna har massa katter kom vi snabbt fram till att de inte kunde ligga kvar på græset så vi bestæmde vi oss før att flytta upp dem høgt upp så mamman iaf har en chans att komma till dem om hon ville. Grannarna la dem i en bananlåda och bygde ett litet tak till dem uppe på sitt garage.

Tyværr hade den minsta skadade ungen døtt nu på kvællen nær jag skulle mata dem. :(

Mamman och pappan sitter i træden brevid och vaktar på den sista ungen. Jag har en kænsla av att de vet att vi ær snælla mot deras sista lilla unge dock før de kraksar bara nær man kommer och så tystnar de nær man sætter sig på taket.

Nu får vi bara hålla tummarna før att den sista vi har kvar øverlever.