Da-gens vis-a.

Har precis matat och trænat flygning med kråkungen, Michelle, min granne, har døpt honom till Lilla Kra. Så nu ær han offentligt Lilla Kra, fågelungen som inte kan flyga. Jag brukar sjunga føljande visa før honom nær han ska æta, jag tror han tycker om den.


Fågelungen
Små, små fågelungar sova i sitt bo.
Lilla fågelmamma får då litet ro.
Hon brukar flyga hit och dit 
och söka något gott,
ty barnen ha så stor aptit 
och aldrig nog de fått.

 Små, små fågelungar inte flyga kan.
De kan bara gapa säga pip ibland.
”Om ni gör som mamma gör,
så kan ni flyga snart,
nu vingen upp och ner vi rör,
nu flyger vi med fart.”

Liten fågelunge är på marken kvar,
kunde inte flyga, glömde hur det var.
Han viftar så med vingar små,
men kommer inte opp,
han ropar på sin mamma då,
han gör små skutt och hopp.

Två små barn i skogen gå att plocka bär.
De hör någon pipa, undra vad det är.
De till den lilla ungen går,
de sakta lyfter den.
Då luft han under vingen får,
han flyga kan igen. 

Detta ær Oliver. Honom førsøkte jag rædda efter att min katt fångat honom. Dessværre dog han 24 timmar senare. Lilla Kras framtid ser ljusare ut.

XxxxX