Lite kärlek och tacksamhet, tack!

Jag har många gånger fått höra att jag är naiv och visst, jag kanske är det, men jag ser det som en av mina styrkor. Jag tar det som ett tecken på att jag ser det goda i människor och att jag har en tro och ett hopp på att människor i grunden är till för att älska och sprida ärlighet, vänlighet och kärlek omkring sig.

 Därför blir jag också så förkrossad när jag ser allt hat som sprids i vårat samhälle idag; när vårt samhälle tillåter ett parti byggt på okunnighet och rädsla att bli folkvalda till riksdagen. Detta visar det på stora brister i vårt samhälle. Varför har ingen lärt dessa människor att älska och se det goda i folk? Varför har det blivit så att mycket vill ha mer? Vi bor i ett land där människor, i jämförelse med de flesta andra länder i världen, lever i lyx. Hur kan uppväxten i ett sådant samhälle leda till att man hatar de som behöver vår hjälp eller har en annan hudfärg eller religion? Jag måste säga att jag ser det som ren otacksamhet. Otacksamhet mot de förfäder som slitit för att skapa ett tryggt samhälle för kommande generationer. Jag vet att samhället nu ser annorlunda ut än det gjorde förr, men jag kan lova att min morfar och dennes föräldrar ALDRIG hade velat se att våldsbenägna, främlingsfientliga, järnrörsbärande klåpare komma in i riksdagen. De arbetade och kämpade för att ge oss ett tryggt liv, inte ett liv där någon ska behöva se sig över axeln för denne inte kan vara säker på vem som står och lurar bakom nästa husknut. 

Vi lever i en värld där hat är vardag och människor dör i krig och av svält varje dag, varför kan vi inte bara visa lite mer kärlek och tacksamhet för att vi har fått chansen att inte behöva leva i rädsla för att få vårt hus bombat dagligen? Varför kan vi inte ta vara på de möjligheterna vi har att undervisa i skolorna att alla människor är lika värda? Varför kan vi inte  lära oss att hat sprider hat och kärlek sprider kärlek? 

I mina ögon spelat det ingen roll vilken hudfärg, religion, sexuell läggning, eller för den delen, åsikter du haft/har, så läng du väljer att älska och se det goda i människor. Jag tycker att det ska vara tillåtet att sjunga psalmer i kyrkan på skolavslutningarna, att sjunga nationalsången på nationaldagen, att öppet säga att man älskar sitt land, men allt detta med mening att sprida kärlek omkring sig. Att älska sitt land betyder inte att man måste hata ett annat, att älska skolavslutningarna i kyrkan betyder inte att muslimer inte än accepterade, att sjunga nationalsången betyder inte att andra nationaliteter inte är välkomna. Möjligheten att göra alla dessa saker ska istället visa på att vi har en tacksamhet i oss till de som tidigare byggt upp ett samhälle för oss att leva i; med friheter, rättigheter, kärlek och trygghet. En trygghet som vi i dagens krigshärjade, hatiska värld har en skyldighet att även hjälpa andra att känna.